Vardagens Kompott

3 Oktober

3 oktober och nästintill ett år senare....


Mycket har hänt och ändå nästan ingenting...

Nu tänker jag inte gå in närmare på hur och varför inget skrivits här. Det här året har varit fullt av jobbiga händelser och känslor, några glada händelser och känslor, jobb och kanske framförallt ett slit med att komma in i allt vad det innebär att bo på gård med hästarna hemma.

Lycka har fått fem otroligt fina valpar och Plira har försvunnit. Förmodligen är det räven som varit framme igen. Älsa kom aldrig tillbaka och inte heller de två ankorna som försvann. En stor baksida med att ha djuren fritt strövande ute. Även om jag blir ledsen när jag tänker att de aldrig kommer igen, vet jag att de haft ett underbart liv.

Ett missförstånd tog död på en, för mig,värdefull vänskap och så klart tar det tid att komma över det också.

Men nu har den jag väntat på så länge äntligen kommit. Colas Ellinor (Ellie) bor sedan lite drygt tre veckor hos oss och sätter en guldkant på vår tillvaro. Tack Peter & Ritva för den underbart fina vännen. Hon har redan börjat lyfta en flik på den tunga mantel som föll då Jim gick bort. Framtiden ser återigen lite ljusare ut och de båda hussarna äcklas åter av en matte som samlar in, inte alltför tilltygade fåglar längs med vägen, för att återvinna dom som apporteringsföremål. Återigen står jag och kvackar som en idiot, samtidigt som det snurrar fjäderbeklädda döingar i luftrummet och en älskad fyrfota vän väntar med spänning vid mina fötter, för att se åt vilket håll den ska trilla.



2011

Söndag 28 November

Snö,snö,snö...Grå himmel och grått inne.Tessan & Russin har varit hos oss under en vecka och det är nu så otroligt tomt när de åkt. Livet ramlar på och ibland stannar vi upp och funderar lite över vart tiden tar vägen. Vi arbetar och när vi kommer hem ska alla fyrbenta ha sitt och så är det dags för sängen. Men vi har valt det och det är skönt att somna av både fysisk och psykisk trötthet på kvällen. Matten har ju under ganska många år lidit av sömnsvårigheter och arbetet på gården tillsammans med Yantramattan har löst det problemet på ett tillfredsställande sätt. Vår oro för hur vi skulle klara av att ha hästarna utan ett övervakande öga av mer erfarna har kommit på skam och det löper på smärtfritt. Hundträningen ligger på is och livet med hundarna lunkar på i ett behagligt tempo som just nu passar oss bäst. Birka trivs ypperligt med livet på landet och hon älskar sin hundgård som ger henne en frihet vi aldrig kunde erbjuda henne i lägenheten. Framåt våren ska vi ta nya tag med grytträning,spår och kanske och förhoppningsvis...ska vi också få anledning att utnyttja dammen på markerna och börja kasta fåglar under tiden vi kvackar som de idioter vi förmodligen är . Älsa har fortfarande inte kommit tillbaka och hoppet för att hon ska så göra sjunker undan. Men det har ju faktiskt hänt att katter varit borta väldigt länge och ändå återkommit så jag fortsätter ropa på henne på hundpromenader och ridturer. Kanske har hon flyttat in på någon av granngårdarna och blir påmind om var hon bor om hon råkar höra min röst.  Till stallet har det flyttat småkatter,Plira & D.J, som kastades med i köpet av våra två belgiska jättar. De har trots sin ringa ålder och storlek redan visat sig vara ypperliga små jägare. Att de är oerhört söta gör ju inte det hela sämre. Fast enligt Sheriffen var det hela ett meningslöst tilltag att dra hem skräpet. HAN skulle ju faktiskt kunna rensa upp från råttor i stallet för gott på mindre än en halvtimme.
Plira på spaning efter råttor eller annat ätbart

Måndag 18 Oktober

Det är helt sjukt vad tiden flutit på. Vi har installerat oss på vår gård i Skåne och alla djuren har flyttat in och blivit fler. Ankor,höns och jättekaniner är numera en del av vår vardag och familj. Älsa har varit försvunnen sedan tre veckor och vårat hopp är att hon är ute på ett eget äventyr och återkommer till oss inom kort. Tyvärr tyder förlusten av två ankor på baksidan (Räven) på att så inte blir fallet. Men vi tänker inte låta hoppet fara! Vi kallar på henne med jämna mellanrum när vi är ute och hoppas att vi snart får svar för hon är svårt saknad. Förlusten av Jim har genomsyrat hela våren och sommaren men nu mot hösten, när jag trodde att allt skulle lägga sig, tilltar den med ännu mer kraft. Ike är numer pensionerad från bevakningsträningen då han dessvärre hann falla för åldersstrecket innan vi kunde få till ett nytt certprov. Hemsk synd men han är inte mindre värd för oss ändå. Lilla Blanka växer inte mer men frodas inte desto mindre. Hon spårar viltspår och framåt våren hoppas jag att hon samlat mod till sig och vågar sig ner i ett och annat konstgryt för att mäta sig med Herr Grävling. Birka har liksom Blanka hunnit med sitt första löp och jag inser att det inte kommer att bli någon brukskarriär med henne. Hon som var så himla duktig på valpkurserna och såg ut att arta sig som en ypperlig bevakningshund. Hon har alltid haft en stor portion skärpa och den har vuxit till sig till den grad att jag inte vågar låta henne hanteras av främlingar. Dels för den självklara orsaken att ingen ska behöva råka illa ut, men också då hon så tydligt visar att hon inte vill umgås med främmande. För att kunna bli och vara en duktig och bra bevakningshund krävs att hunden ska kunna hanteras av vem som helst och det kan inte vår lilla grå. Många av de som är ute i HV har dessutom ingen hundkunskap och de ska inte utsättas för risken att bli biten. Vi är aktiva tillsammans på många andra sätt som är minst lika värdefulla för oss. Jag har planer på att uppdatera alla fränders fotoalbum inom snar framtid, men när jag blickar tillbaka över året som gått kan jag inte med säkerhet lova att så blir fallet. Men intentionen är den i vart fall.

Onsdag 10 Juni

Vi har nu semester och befinner oss på resande fot. De fyrbenta är hemma med Husse d.y och vårt äventyr kan som vanligt följas på www.aventyrarepaaventyr.se

Lördag 8 maj

Det var ett jobbigt slut på 2009 och 2010 kan bara bli bättre. Jim har lämnat mig i en oerhörd saknad och tomhet som kanske för många är svår att förstå eftersom här finns många andra fyrbentingar som pockar på uppmärksamhet. De är älskade var och en och ingen är mer värd än någon annan. Likafullt kryper somliga individer närmare hjärttrakten än andra och för mig var Jim en Gud i hundförpackning. Aldrig kommer livet med hundarna bli detsamma när han nu följer mig som en skugga i minnet istället för bakom mina ben.
 Vi har nu äntligen hittat en plats att flytta med våra hundar och där vi kan ha våra hästar hemma. Vi har arrenderat en stor gård utanför Kristianstad där vi kan bo under tiden som vi fortsätter leta vårt alldeles egna drömboende. Husse d.y och d.ä flyttar in redan till kristihimmelsfärd men matten blir shanghajad fram till sommarslutet pga av arbete och betestid för hästarna.Ohini blir enda hunden kvar i Stockholm medan de övriga ska tjuvstarta livsnjutandet på landet där närmaste granne bor en km bort. 

                 2010

Tisdag 17 November

Här har mycket hänt under hösten och det finns mycket lite tid till övers för att uppdatera hemsidan. Nytt är i vart fall att vår älskade lilla Ohinidotter Seasmile´s Beautiful Veronica Alias Blanka har kommit hem. Hon frestar tålamodet på sin far men Lycka är glad i det lilla livet och vårdar henne ömt. Självklart sover hon liksom övriga russellfamiljen i sängen =) Hem har vi också hämtat Millan som är ett åttaårigt skolat franskt varmblod av fin stam. Hon är utbildad L:B och hoppad 1,30. Matten har ju haft häst och arbetat med hästar innan hundintresset tog över och vi får väl se hur mycket av takterna som fortfarande sitter i. Nu hände det sig att det skedde en ruskig olycka i transporten och därför står Millan konvalecent hos en vän i Ulricehamn men hon förväntas anlända i slutet av nästa vecka. Gården som i stort sett var köpt såldes till annan intressent och kontraktet som var färdigskrivet men ännu inte underskrivet kan därför rivas. Vi är mycket,mycket besvikna och ledsna och behöver nu hämta andan lite innan vi ger oss iväg ut för att återigen leta efter drömgården. Annars flyter människoliv och djurliv på här hemma ungefär som vanligt. Kanske tycker Ohini att det är dags för honom att få spränga en räv för en domare så han återigen kan hyllas för sin oslagbara förträfflighet.
165 cm är ganska högt ändå...

Söndag 13 Oktober

I torsdags lastade jag ut tre av familjens fyrbentingar i bilen för att åka ner och hälsa på de nya små Sjöleendena på Kennel Seasmile och för den stora premiären då Birka skulle ställas ut för första gången. Både Ohini och Birka var anmälda till Sofiero. På fredagen var det valphångel och Fannykel i Sylvanas säng med lite inslag av pepptalk inför utställningen. Ja, Laila kunde ju inte följa med och ställa ut Pinan och Birka skulle inte gå med ngn annan än mig så där finns inget val. Jag skulle helt enkelt få klara mig utan proffshandler denna gången. Birka skötte sig hur bra som helst och blev BIM valp med HP efter sin egen älskade bror som blev BIR valp också han med HP. Vi gratulerar också Rolf till sitt svenska championat på Uno och Stef och Cima för sitt andra cert och BIR med Víta. Ett stort GRATTIS till er!! Så i morse var vi åter på utställningsområdet men denna gången var det Ohini som var den stora stjärnan och dagens resultat har rent ut sagt utmattat den här matten. Inte kunde jag tro att det skulle gå som det gick och gapade mest då domaren talade om att "Så här blir det" när vi stod som nummer ett i konkurrenskön. Stilla undrade jag vem som i allsin dagar då fick certet innan det gick upp ett ljus och jag fattade att det ju måste vara Pinan som tagit hem det....och ytterligare någon sekund innan jag också fattade att det innebär att det lille otyget nu också blev SUCH!!! Lyckan var fullkomlig och alla som fanns i närheten fick sig bamsekramar så det stod härliga till. En Ohinidotter är namnad (av uppfödaren) och utvald....vad sägs om Seasmiles Beautiful Veronica alias Blanka? Ni hittar henne i hennes eget album.
Det tog en stund innan jag fattade och jag kunde börja gråta..Men lyckan är TOTAL!!

Tisdag 8 September

Ja ska man tro uppdateringshastigheten här på sidan är det inte mycket som händer hos Fränderna men inget kunde vara mer fel. Vi har så mycket att göra att vi näppeligen hinner sätta oss ner och berätta vad det är som händer numer. Birka har börjat sin valpkurs och hon är så underbart härlig att arbeta med. Hon har sådan otroligt bra kontakt trots att det omkring henne vimlar av leksugna valpar. Inkallningsövningarna går också som på smör men framförallt!! Är hon trevlig att ha att göra med för de främmande människor hon stöter på på klubben. Visst är hon övertydlig med vad hon känner och tänker och det är lätt att tolka in saker i hennes kroppspråk som faktiskt inte alltid överensstämmer med vad man lärt sig om hundar. Svansen åker in under magen i en hundradelssekund och hon ser liten och oerhört rädd ut för att i nästa sekund svansa fram som inget i världen bekommer henne. Hon är helt enkelt mycket tydlig och oerhört snabb i sitt kroppspråk. Ike har verkligen börjat visa framtassarna i spåret och jag har onekligen glatt mig mycket åt det, men naturligtvis kan inga framsteg komma utan en del bakslag. I helgen som gick var vi iväg på det allra första årsmötet för SSCK ( Svenska Saarloos Wolfhond och Ceskoslovensky Vlcak klubben) i Borås och på lördagsmorgonen fortsatte det väder som inledde helgen på fredagen. Nämligen ösregn...Vi halv sjutiden gav jag mig iväg ut och la ett spår åt den gule gossen som sedan fick ligga till framåt åtta tiden innan Ike släpptes på spåret. Vad som sedan hände vet ingen och allra minst Ike som i stort sett bara vimsade runt i skogen och bara som av en händelse ramlade över tre av de fem apporterna. Liiiite besvikna återvände vi som genomdränkta hjältar sedan till vår stuga och torkade innan årsmötet skulle börja. Det blev många diskussioner under helgen som gick om träning,genetik och arvbarhet som alltid när matten är involverad i något. För övrigt vill jag också passa på att lyfta en mycket stor händelse som inträffade för ett par veckor sedan och som BORDE ha legat ute på hemsidan i samma stund det skedde. Ohini tog sitt andra cert och blev inte mindre än BIR på terrierklubbens utställning i Tånga Hed därefter skrällde han till och blev BIS 2 Jaktklass. Nu när det är deklarerat kanske den lille kommissarien förlåter mig och åter kommer och lägger sig i sängen på kvällarna. Men risken finns att det inte blir så...han är långsint den lille rackaren nämligen....
Surt sa Birka om äpplet

Fredag 21 Augusti

Tiden går så fruktansvärt fort nu när vardagen fylls av diverse valphyss och Ikes spår är prioriterad träning. Birka utvecklas och förundrar oss varje dag med små framsteg i träningen men också med ganska mycket större framsteg på hyssidan. Att öppna kylskåp och dörrar är ingen utmaning för Fröken Grå som nu försöker lista ut hur man låser upp ytterdörren.Ja,det är sanning och vi här hemma har fullt sjå att ligga steget före och hindra henne från att belöna sig själv med att lyckas med sådana upptåg. Ett besök hos en gammal vän som har Flisan, Bilbos bror och Jims dotter, livade upp veckan och vi hade verkligen mysigt. Kul att se syskonen leka som de aldrig gjort annat =) Annars har vi hunnit med ett par utställningar och kritiken skulle ha lagts ut i Hinis eget album om det inte vore för att jag lyckats med bedriften att tvätta kritiklapparna men inte klarat av att veckla ut och läsa dem därefter. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord då jag säger att han fått fin kritik både från Nyköping där han fick CK och blev 3a bästa hane och Norrköping där domaren tyckte mycket om honom men önskade att han skulle vara lite bättre i päls och gav honom en slät etta. Inget att orda om!! Den lille Komissarien är ur kostymen just nu. Om en knapp vecka börjar vi på valpkurs jag och Birka.Jag är ju själv instruktör och borde inte behöva kursa men det är som med skomakarens barn. Det ska faktiskt bli skitroligt att få komma iväg på bestämda tider och träna med ett gäng igen. Hoppas verkligen att Birka kommer uppskatta det lika mycket som jag =) Ike har fått lite fuktexsem och har nu rakat hakan vilket ser rätt lustigt ut. Han har aldrig haft sådana eksem förut och vi misstänker att det fuktiga vädret i samband med fästinghalsbandet är boven i dramat. En ny parning med Ohini är på gång och den här gången är det Nado Shiz´s Kinawacca ( Sportyrat´s) som är den tilltänkta fästmön.

Måndag 3 Augusti

Vi har nu varit hemma i ett par veckor redan men det tar lite tid att plana ut och därför har hemsidan fått stå tillbaka lite grann. I vart fall har vi hunnit att samla ihop hela flocken och anmäla oss till diverse utställningar under hösten. Några viltspår har också blivit avverkade dock endast som övningar ännu. Jim som är kungen i spåret vimlade iväg då jag använde honom som "städhund" efter att en annan hund klivit av sitt spår. Han som aldrig varit längre bort än att han kunnat se mig försvann ut i tätningarna och kom inte tillbaka förrän jag ringt både förstärkning att leta och polisen. När jag i fullkomligt upplösningstillstånd är färdig att skjutas för min dumhet att släppa spårlinan struttar den gamle ut ur skogsbrynet som inget hade hänt. Dagen efter åkte vi tillbaka och han fick en ny chans på det gamla spåret och jag höll i linan som hängde mitt liv i den. Då redde han ut spåret som han vanligtvis gör och vi var båda nöjda och belåtna med varandras insats efteråt.Birka har vuxit och är nu en stor dam på många sätt och en odräglig valpa på andra. Vi håller som bäst på med kontaktövningar,inkallningar och sättanden. Socialisering är en viktig ingridiens i hennes liv just nu och hon är med mig i stort sett vart jag än går. Ohini har varit på utställning med Laila och hans kritik läggs in i hans album =) Två kullar är på G efter honom med en tik i Norge och med Sessan på kennel Seasmile. Så hösten har mycket spännande att erbjuda. Härutöver vill jag också presentera det nya tillskottet i familjen. Ett UFO har nämligen landat och jag har äntligen fått bli Moster.

Mosters Russin!

Lördag 6 Juni

Vi drar nu västerut och kommer därför inte uppdatera hemsidan här förrän vi kommer hem därifrån. Vårt äventyr kan dock följas från vår resesida www.aventyrarepaaventyr.se för den som är intresserad. Skriv gärna en rad i gästboken där då det värmer när hemlängtan sätter in.

Måndag 25 Maj

Certprovet gick åt skogen och Ike hade alls ingen lust att spåra. Vi fick snopet åka hem och skämmes!! Det är hemskt synd med tanke på att han är underbar i allt annat. Han sköter spårupptag och patrulleringen som en Gud men när vi kommer ut på spåret lägger han helt sonika ner. Ja,ja...Om vi har tur får vi en ny sista chans till hösten och det är helt enket bara att bita ihop och träna,träna och åter träna....

Onsdag 20 Maj

Några dagar i Malmö med syster(som hade med sig UFO så klart) och några av de fyrbenta. Lycka löper och fick vara hemma med Husse d.y. Kartor för uppsatsen skulle ha ritats men kartritningsprogrammet matten använder var väldigt motstridigt och det som blev gjort är därför enkelt uppmätt. Nå, det är botgjort redan under dagen så någon större katastrof har det inte varit. Hundarna har fått sin beskärda del av utevistelse både i form av promenad i den vackra bokskogen och riktiga tjurrusningar med brottningsmatcher nere på den stora vidden "Hundrastplatsen". Birka har lärt sig att inte dra i kopplet enbart med hjälp av den tålamodsprövande tekniken att stanna och inte gå en mm förrän hon tagit ögonkontakt och kommit in vid sidan igen. Värre är att hon stretar emot som en liten åsna när vi ska framåt och hon inte alls har lust. Är det nån som har en aning om hur lång en liten valp kan bli? Dagarna går ohyggligt fort när man har roligt och till Ohinis stora olycka blev det endast en kort stunds tillvaro på rastplatsen på morgonen innan vi vände kosan hemåt igen på tisdagen. Eller hemåt och hemåt. Vi gjorde ett uppehåll på några timmar hemma hos vår goa moster i Mullsjö där vi fikade, mös med kolahundar, diskuterade hundavel och hade en kort träningsession med Ike och Lanzo. Lanzo fick låna Ikes älskade badanka en kort stund och därmed var den ankan all. "Slutlånat för den där korkade borstens del!!" säger Ike 
Väl hemma igen visar det sig att två av Nicklas yngel,som lades ner i aquaterrariet och som inte setts till på lååångeliga tider och som betraktades som förolyckade, plötsligt simmade fram helt utvuxna och i allra högsta grad välmående. Så alla yngel  har faktiskt klarat sig och nu är det spännande att se hur många av dessa som de facto utvecklas och visar sig vara pojkar. Risken finns att de akvarium som finns inte kommer räcka till så finns det ngn där ute som önskar sig en avkomma efter Nicklas får ni gärna höra av er.
"Har inte tid..har inte tid...har inte tid..." Ohini joggar loss på de stora vidderna.

Onsdag 13 Maj

Äntligen blåser det lite medvind. Matten och Birka åkte över med uppsatsen till Kristin som läste tillsammans med Matten den första tiden och som redan klarat av sitt examensarbete. Hon hjälpte till att lägga upp en struktur och en fortsatt arbetsplan. SÅÅÅÅ HIMLA SKÖÖÖNT!!! Tack goaste Kristina för du finns! Birka brottades under tiden med Makeba som är en Afrikansk prinsessa av Ridgeback typ. När vi så kom hem kom ett telefonsamtal som gjorde livet ännu ljusare. Alla skalbaggarna är nu nycklade till ART och det var VERKLIGEN mer än vad jag hoppats på.Tanken var ju att jag skulle nyckla alla insekterna till familj men det blev så stort insamlat material att jag bara mäktade med att bestämma dem till ordningar. Sedan var jag tvungen att be om hjälp. En entomolog på naturhistoriska förbarmade sig med skalbaggarna och Johan, en entomologisk vän, har tagit sig an tvåvingarna. Kanske hinner jag ändå skriva ihop det som saknas för uppsatsen innan inlämningen ändå!!! Annars är det faktiskt ingen ko på taket och det går bra att gå upp för opponering i september också faktiskt. Men nog skulle det vara himla skönt att bli klar nu.
Ike har kämpat sig igenom några spår och det går faktiskt bättre och bättre.Han verkar tycka att spåret är mer intressant nu och det KAN ha att göra med att jag bytt ut några apporter mot små lådor som jag petat in lite frolic i. Oj,oj,oj....detta skulle inte ha hänt för bara några år sedan men jag är trött på att hela tiden måsta bråka om vad vi ska göra. Jag vill ha KUL med mina hundar. Just nu skiter jag fullständigt vilka drifter som får oss runt spåret...Vi kommer runt och vi är sams när vi är klara. Nog så viktigt!
Äntligen hittade jag favoritbollen Matte....

Torsdag 7 Maj

Inatt var det jobbigt att sova eftersom det tidigt idag var en tandläkartid inbokad och matten har sådan skräck för att gå dit. Att ingen hade möjlighet att följa med gjorde inte saken lättare. Vad som däremot är en stor tröst och som varit det väldigt många ggr är den gamla katten i flocken, Jackpott (Packis). Han var en födelsedagspresent från Tessan, mattens syster och kom när han bara var en lång svans. Den gamle gossen fyller 12 år i år och är en ovärderlig vän. En enmanskatt som älskar sin matte i alla väder utom just då Ohini flyttade in. Av ngn anledning blev han väldigt besviken då och slutade sova på mattens arm som han gjort varje natt under hela sitt liv. Det gick en ganska lång tid innan han en dag hoppade upp i knät när jag satt och studerade fiskar i ett av husets akvarium. Så jag strök honom lite frånvarande över huvudet och frågade var han höll hus om nätterna och förklarade att jag saknade hans sällskap på kudden. Inbillning, samförstånd eller en slump...Jag vet vad jag tror..Natten därpå kom han och la sig som vanligt och har gjort så sedan dess. Så när oro och ångest över det förebådande tandläkarbesöket gör sitt intåg lägger sig den gamle vännen och spinner sövande i mitt öra. Finns det något mer rogivande? Tack du finaste för att du finns och förstår!!
Ike och matten har varit iväg på en precert helg som var en förberedande övning inför det kommande certprovet i slutet på Maj. Sammanfattningsvis kunde väl spåret varit mer lovande men å andra sidan gjorde han en väldigt fin patrullstig och stillasittande bevakning. I spåret som var väldigt torrt och varmt tappade han motivationen helt och vi la ett motivationspår på kvällen. Följande dag gick spåret över våtare underlag och tidigare på morgonen vilket ledde till att vi kom runt med alla apporter utom två. Vi ska lägga lite motivationspår nu under helgen och hoppas på att Ike får tillbaka lite av den spårlust han hade innan matten hamnade på operationsbordet i vintras.
Här bor ju nu också lilla Birka som håller oss alla väääldigt sysselsatta och som med sin charm får matten att tappa fokus på sitt examensarbete. Hon har dessutom väckt den gamle Jim till liv igen som med liv och lust ger sig in i små brottningsmatcher och ger små fostringstunder. Det är underbart att se hur han med så små medel får den lilla att förstå hundars språk och vett och etikett. Annars var det för Jim vi var oroliga och faktiskt vägde på att tacka nej till valp just nu. Det verkar som om han känner att han åter har en arbetsuppgift och går in för det till 100 %. Den övriga flocken är måttligt road men det brukar inte ta så värst lång tid innan alla bitar faller på plats igen.

Birkar vilar huvudet medans resten av familjen grillar korv!

Måndag 27 April

Här i Malmö stoltserar gässen och änderna med sina små dunbollar på släp och i morgonluften vädras sommaren. I lördags la Husse d.ä ett en kilometer långt spår åt Ike som fick ligga en och en halv timme. Alla bollar med hem blev resultatet men värmen påverkade och spårarbetet kändes en aning mediokert och avslaget. I morgon lägger vi ett nytt på kvällen då det är lite svalare så det inte blir tråkigt att jobba i selen. Idag anlände också Rocks´n Jewels Augite ( Birka) med sin uppfödare till Värtahamnen. Birka är en Ceskoslovensky Vlcak och tanken med henne är att matten ska återuppta sitt bruksintresse. Spår är den gren som vi tänker börja med för att eventuellt sedan också köra sök. Jakt och tjänstehundsarbetet kommer fortgå som tidigare och dykningen får stryka lite tid på foten åtminstone inledningsvis. Tanken var dock att vänta ett år men eftersom vi trivdes med uppfödaren och efter att ha fått träffa båda föräldrarna  och kände att detta är rätt. Ja, då bestämde vi oss ganska fort då det blev ett återbud på en tikvalp. Husse d.y och Moster mötte upp och matten som normalt aldrig vill åka hem från Malmö, har nu svårt att först avsluta den pågående inventeringen av insekter i parkerna innan torsdagen är här och kosan styrs mot Stockholm. Husse d.y är dock en luttrad hundägare och tillsammans med Moster håller de ställningarna tills dess. Välkommen hem Birka!!

Ike hittar sina älskade bollar

Tisdag 21 April

Mycket har hänt. Trist och sorgset och glatt och roligt. Ike har gjort ett superfint MH och matten är mycket stolt över den fina kille han iofs alltid är, men som ändå fick en slags kvittens i ett MH protokoll. Ohini fick fem små vackra valpar ihop med sin Silla och det var mycket glädjande. Samma valpar är orsak till att det dröjt med uppdateringar i den här dagboken eftersom de avlivades innan de ens hunnit få bli två veckor. Orsaken är att deras mamma drabbades av återkommande multipla EP anfall och klarade inte längre av att ta hand om sina små. Det fanns inte så många alternativ för valparnas uppfödare och jag stöttar dem fullt ut i deras beslut. (Jag tänker på er) Inte desto mindre är det en sorg som måste få sjunka undan. Vi har också varit i Finland på besök och vi får se i framtiden vad detta resulterar i   Vi är nu i Malmö och jobbar på en uppsats Matten, Lycka, Ike och Ohini. Eller det blir inte så mycket gjort som det borde eftersom matten lyckats med bedriften att skaffa sig en barnsjukdom. Körtelfeber har resulterat i svullna lymfar i halsen, förstorad lever och mjälte och en oerhörd trötthet. Undersökningen av parker fortgår endast tack vare Husse D.ä aldrig sinande energi som nästan bär mig runt bland fällorna. Fast enligt Ohini är jag bara slapp och slö och svammel om förstorade delikatesser är något jag drar för jag blivit lite påskrund om magen.
Vad månne mynna ut av det här tro?

Fredag 3 April

Igår ledsnade Ohini på att vänta och vänta på att Matten ska bli klar med sin uppsats och på de valpar som väntas på Lilla Hjärtats kennel. Så han tog saken för egen tand och började tugga av kabeln till Husse d.ä högtalare. Nu ska det väl ändå hända nåt spännande tycktes han tänka när han sneglade på matten ,som plötsligt fick en ryggradskänsla för att något var på gång och tittade upp, när han tog en tugga. Ja, visst hade han rätt den lille parveln för han for då med buller och bång in under sängen och kikade inte fram på lång stund därefter. Idag tog vi oss därför i kragen och begav oss ner till den stora hundrastplatsen så de fyrbenta tre som är med i Malmö fick en stund att springa av sig. Lycka tog årets första dopp men kom upp lika fort som hon dök i.Hon är lite kräsen vad gäller badtemperaturen se. På söndag har vi äntligen fått tid på ett MH jag och Ike och det ser vi verkligen fram emot. Sedan bär det av mot Finland där matten och husse d.ä ska hälsa på en kennel som föder upp Ceskoslovensky Vlcak. Allt för att lära oss mer om dessa underbara varelser, ja, det är ganska mysigt att åka båt också faktiskt
Äntligeeen!!!!

Måndag 23 Mars

Inget cert den här gången heller. Inte ens ett CK faktiskt...Trist men sant. En snabb föreläsning fick vi om att hundar som ska gå i gryt måste vara mer lättspannade än Ohini. Lite förundrade gjorde vi sorti med ett rött och ett blått band. Ingår det inte lite i själva företeelsen med att ställa i jaktklass att hundarna bevisligen kommer fram i grytet? Inte heller NS Qilwillie som bara behöver sitt sista cert för championatet fick mer än en slät etta, men placerade sig tätt före Ohini som alltså blev tvåa. Lite stolt är matten i vart fall över att ha ställt själv och därutöver dessutom myntat det nya inneordet "strumpbyxechock" Var är rubrikerna Aftonbladet!!!  Nu ser vi fram emot Lilla Stock och då ska väl ordningen förhoppningsvis vara återställd och den lille chefen visas återigen av stjärnhandlern Laila. Moster Ewa-Maria kom förbi och hejade på men försvann snart i vimlet igen. En avkomma efter hennes egenuppfödda kelpie Zathungens Algot ( en råsnygging) ställdes och placerade sig tvåa bästa tik och det gratulerar vi ju så klart till.
Var inte nervös matten! Jag kommer sköta mig exemplariskt!

Lördag 28 Februari

Inget cert men en toppendag ändå på terrierklubbens utställning i Nyköping. Ohini fick 1/1 CK J/Bkl. BH-2 och BIS-Jakt! Tack snälla Laila för att du visar vår Kommisarie så fint. Nästa gång blir i Malmö och då måste matten försöka klara sig själv. Hur ska det gå? Kritiken ska inom sinom tid läggas in i Ohinis album men just nu är vi väldigt trötta och saknar kudden.

Ohini & Laila, återigen i BIS jakt ringen

Tisdag 24 Februari

I helgen var vi i skogen och la spår till alla hundar utom pensionären Jim som fick ligga hemma i stugvärmen och bli ompysslad av husse d.y. Lanzo och Bilbo fick sig på lördagen ett viltspår med bara några timmar på nacken och de löste båda två uppgiften. Bilbo gjorde det med lite mer nogrannhet och trots att han inte brukar tycka det är särskilt roligt tog han sig an uppgiften med stor entusiasm. Lanzo avslöjar sin bakgrund  som ställande fågelhund då han försöker lösa problem med att resa huvudet och leta vittring i vind istället för att söka sig ner på backen. Ike gick ett personspår och också han kom runt utan missade apporter men med pauser av snöbad i de små fläckar av snörester som låg spridda på den annars bara backen. Han är ju en snöbadare av stora mått och få saker gör honom så lycklig som att få ploga sig fram med huvudet före i djup snö. Ohini och Lyckas spår fick ligga till söndagen och de fick nöja sig med en promenad i det vackra vårvädret. På söndagen möttes vi av en vit värld och spåren som lades ut på lördagen befann sig under 15 cm snö. Vi begav oss ändå ut för att ge det ett försök och både Lycka och Ohini löste sina spår med visst stöd av släpet. Skönt att nu vara på väg in i gamla gängor igen.... Ohini har vart hos Laila och fått frisyren tillrättalagd inför Nyköping i helgen.Han kommer garanterat vara den snyggaste hunden där. Frågan är bara om domaren också förstår det =)

Ett mycket tråkigt besked mötte oss då vi gick in för att se om det nu äntligen skulle ha kommit några valpar hos mattens moster som föder upp chokladpraliner och lakrtitsbåtar i form av kelpies. Det skulle nämligen ha kommit småttingar där i dagarna men det hade uppstått omständigheter som medfört att valparna inte gick att rädda trots veterinärexpertis. Så mycket förväntningar och glädje som grusas så brutalt när sådant sker. Men det gäller att se framåt och minnas att det oftast finns en mening med det som sker. Snart rultar andra kullar fram över köksgolvet och nya glädje-och tävlingsämnen fyller livet.
Kramar från oss till er!!
Ett vårlandskap i vinterskrud

Måndag 2 Februari

Ja, det är en tråkig tid som inleder året då det fortfarande är mörkt ute nästan dygnet runt och julljusen är undanstuvade i förrådet. Ännu tråkigare tycker hundarna att livet är med en sådan matte som de har. Här kretsar livet nästan uteslutet kring böj och sträckövningar blandat med oändliga rapportskrivningar och Ike suckar högljutt för att påtala sin tristess. Det är sista terminen och om det varit hektiskt tidigare så är det i vart fall tre gånger värre nu.Nåväl, det är en begränsad tid och det är bara bita ihop för både tvåbenta och fyrbenta. När sommaren är här ska vi vara på ben och tassar igen. Ohini är högst irriterad över att kusinflocken  skall utökas framåt sensommaren och han muttrar dessutom över att människovalpar inte alls är lika roliga som vanliga valpar. Matten däremot är överlycklig över att äntligen få bli moster åt en tvåbenting.  
UFO vinkar åt sin blivande mamma och moster på ultraljudet. Den lille är hett efterlängtad av oss alla utom möjligen "chefen"

2009

Tisdag 30 december

Den 16 december bar det av mot Malmö och den väntande operationen där matten skulle få sig ett nytt korsband. Ingen av de fyrbenta fick följa med och för att underlätta lite för Husse d.y som stannade hemma var Lycka och Ohini bortlämnade hos Laila och Erika. På operationsdagen vaknade matten med en aningens pirr i magen och det var svårt att avgöra om det berodde på att hon var svulten eller om det var nervositet. Förmodligen en blandning av båda. Allt gick enlig planerna och när kvällningen kom satt det nya ledbandet på plats och matten var en aning blek och kinkig. Nu återstår hård träning för att få tillbaka funktionen i knät och ett aktivt liv i skogen igen. Från Skåne gick färden sedemera till Uddevalla och Husses d.ä familj för att överlämna julklappar och umgås med Mamma Lilian några dagar. Till Jul var vi åter i Stockholm och samlade in de fyrbenta vännerna så flocken återigen var komplett. Älsa har upptäckt att ett gammalt ordspråk med viss modifiering kan upplevas. "Sikta mot gardinstången så hamnar man i julgranstoppen" Vi är djupt tacksamma att inte Packis lever efter samma motto som den 6 kg lättare och betydligt yngre katten. Efter några dagar med kärnfamiljen samlad, splittrades vi återigen upp i fragment. Matten klarar ännu inte av att gå ut med fem kvalster och samtidigt gå på kryckor. Husse d.y skulle visitera sin flickvän i Olofström och Husse d.ä var tvungen att återgå i tjänst några dagar innan nyåret. Labradorerna fick nu finna sig i att utplaceras i tillfälliga fosterhem och husse d.ys morfar blev nu husse åt Jim för en tid. Ingen fara det klarar han med glans. Ike är hos Erika och Bilbo hos en annan vän i samma område. De är saknade men i goda händer. Bilfärd till Skåne via Blekinge där husse d.y klev av och nu några dagar i Malmö igen.

Söndag 7 December

Det är inte klokt vad tiden går.Vart tog augusti vägen egentligen? Idag har vi vart iväg på stockholmsmässan och för en gång skull har vi bara "glanat" och shoppat. Matten var ju försent på det och missade anmälan med fyra dagar.  Det gjorde inte så mycket för det är ganska trevligt att bara strosa och titta på lite som man just har lust med. Många välbekanta ansikten dök upp i vimlet och det är alltid lika roligt att träffa på gamla "hundbekanta" och snacka det som står en varmast om hjärtat. För Moa och Helene var det en mycket bra dag och en av deras stjärnor blev BIR och CACIB och kvalificerade sig för Crufts innan vi drog vidare. Grattis! 
Idag träffade matten en ny kärlek..en Ceskoslovensky Vlcak. De som känner matten vet att vargar är hennes absolut största passion och själsfränder. Det var en mycket märklig känsla att få smeka den vackra hundens huvud och känna sig så nära det innersta vilda. Forskning kommer att ske i hur dessa underbara varelser är att dela livet med.
Ike och Jim fick sig ett varsitt nytt halsband så de kan få ha sina fina namnbrickor på sig. De hade båda väldigt slita och fula halsband innan och Ike tyckte nog inte att det riktigt matchade hans tjocka gula päls. På Jims namnbricka står det Nr 1 och det är precis i sin ordning, för det är precis vad han är. I morgon börjar en ny slitsam vecka och för första gången på väldigt länge har matten lite av söndagsångest. Huga...huga...

Onsdag 26 November

Årets november är snart ett minne blott och december tar vid. Redan på söndag är det dags att adventspynta för att lysa upp en av årets mörkaste månader. De sista dagarna har dock bjudit på lite ljus med snö på backen. De inplanerade spårdagarna har dessvärre fått ställas in då vi verkligen vill vara säkra på att det är nosarbete och inte synarbete vi sysslar med. I morgon hämtas Husse d.ä från flyget och han är verkligen efterlängtad. När vi ändå är i faggorna tänker vi hälsa på hos Moa & Helene så de får syna Ike lite. Annars händer här inte så mycket just nu. Matten har mycket att göra i skolan där det är ett upplopp så här veckorna före jul. Älsa växer och frodas och har anpassats sig gott här hemma i den växande flocken. Ja, det är nog så att hon blir kvar trots allt.  Matten är så säker på sin sak att hon nu ordnat en sida åt Älsa i familjens album. "Vem har rätt att neka någon en förälskelse" sa en vän till matten en gång och förälskade är vi i Älsapälsa.

Älsa med tungan rätt ute i mun

Måndag 17 November

En gammal god vän ringde och hade en tråkig nyhet att berätta. Hans gamle jaktkamrat hade blivit hastigt och svårt sjuk. Det fanns inte mycket mer att göra än att fatta det oundvikliga fruktansvärda beslutet. Flera av mina vänner är jägare och väljer att ta bort sina trogna jaktkamrater själv.Jag skulle själv inte klara av att göra det men respekterar till fullo den som väljer att göra det. Det är en svår baksida med att ha fyrbenta familjemedlemmar och det är med lätt känsla av ångest jag ser på den gamle Jim och inser att också han börjar få krämpor.Vad hjälper det att hans mamma och mormor uppnådde aktningsvärda åldrar som 13 och 14 år om inte han får bli så gammal? 

En ny sele och spårlina inhandlade och frysen är full med klöver..Nej, klövar förstås. Ike stretar på med lydnaden och en klicker har löst det mesta av problemet med att han är så beroende av kroppskontakt. Lite fågelapportering fanns på schemat i helgen och Jim arbetade systematiskt och glatt. Ike var en aning för ivrig och upphetsad för att få hämta mer än en fågel. Han måste helt enkelt lära sig att pippin inte är hans. Bilbo är mjuk i munnen och tycker det är roligt att leta fågel. Han jobbar inte riktigt lika systematisk som sin pappa och har lite mer spring i benen. Snöflingorna föll snart stora som dasslock och vintern har tydligt annonserat sin närvaro.

Operationstid är nu fastslagen till 18 december och därefter dröjer det en liten tid innan vi kommer ut i markerna igen. Frågan är vem som kommer vara mest frustrerad innan det är över...Matten? Hussarna?? Eller de fyrbenta....
Du & Jag

Fredag 14 November

Så sjukt tråkigt!! Vi har haft inbrott i bilen och det enda som stals förutom det som slangades ur tanken var mattens ryggsäck med hundsaker. Spårsele, lina, dummys, spårleksaker och så vidare. Ja alla ni som jobbar med hund vet ju vad som kan rymmas i den vägen. Saker till ett uppskattat värde av 2 500 kr i reda pengar. Vad värre är att pengar inte kan ersätta dessa saker. Spårselen var en 30 års present och den selen är det Jimpan legat i under stort sett hela sitt liv. Spårlinan var perfekt avpassad efter sitt ändamål och varenda liten knuta på linan skvallrade om hur lång lina det var kvar innan det var dags för omtag. Lyckas söta rosa spårsele är putsväck den också.... Så nu börjar det stora detektivarbetet att hitta likvärdiga saker. Om det ens låter sig göras... I onsdags var vi på bevakningsträning och figuranterna hittade alla möjliga och omöjliga legor inne på en industritomt. Ike jobbade som en fullblodad tjänstehund och hittade precis alla med en tydlighet som kunde läsas av en blind. När han fick vittring av en figurant uppepå ett containertak nöjde han sig inte förrän vi hade klättrat upp på en däckhög intill och han fått ta kontakt med figurantens fötter. Då matten råkar vara nära vän med figuranten kan intygas att hon är tacksam över att figuranten inte tagit av sig sina skor. Lycka har slutat att löpa och Jim tycks deprimerad över det förlorade tillfället. Kanske är det så när man blir gammal att varje chans känns som den sista och att desperationen därför tilltar i grad med ålder. I vart fall är det synd om honom och han ska därför bli lite extra ompysslad idag. Älsa och Vonzan växer och frodas,leker och sover. Snart är det dags att säga adjö till Vonzan och för var dag som går känns det faktum lite svårare. Älsa får bli kvar hos oss i vart fall en liten tid till....

Söndag 2 November

Ohini tog sitt första Cert och Cacib på utställningen i Växjö i fredags. Den fina kritiken finns att läsa i Ohinis egna album.Glädjen visste inga gränser och nu ser vi verkligen fram emot nästa års utställningsprogram. Lycka löper och ställer till oenighet i pojkflocken för de vill alla vara den som ska få den vackra prinsessan på slutet "and live happily ever after". Att ingen av dom är tilltänkt som gemål vill de helt enkelt inte ta till sig. Med hem från Malmö följde två små kattungar som ska distribueras till nya ägare. Det råder dock lite delade meningar huruvida Älsa redan ÄR distribuerad till sitt nya hem eller inte. Yvonne ska varje fall få träffa sin lyckligt lottade ägare under veckan som kommer.Vintern har gjort entre och mörkret sluter sig kring oss som lever här uppe i norden. Det känns som dagarna blir så korta att man inte hinner leva mellan arbetet och sängen. Det är då tankar på en ny långresa börjar gro och Husse d.ä som älskar att planera mår som en prins. Vi får väl se när grovskissen är klar om vi lägger ut den på vår äventyrssida.

Söndag 12 Oktober

I fredags bestämde vi oss för att vika av från stigen vi gick på och klev rakt ut i urskogen.Vi fortsatte med det i närmare tre timmar, matten, husse d.y och alla hundarna. Det är bra för hela kroppen att måsta lyfta benen högt och hålla balansen över stock,ris och sten. Hundarna bygger fina muskler av sådana utflykter. Bilen är numera i skick att köras igen och glädjen är stor över lyxen att åter ha en bil. I går åkte vi iväg på utställning igen. Östra terrierklubben var arrangör så Ike fick snällt stanna hemma även om han själv tyckte att han kunde ställa upp som Amerikansk Staff. Ohini tittade på de korta benen och föreslog att han kanske hellre skulle kunna vara en Engelsk Staff. Nå, det slutade med att bara Hini följde med till Laila där vi hoppade in i hennes bil. Lotta och Johanna mötte upp eftersom också Ragnar hör till terrierraserna och skulle visa upp sig från sin bästa sida. Lite extra nervöst var det med tanke på att det ju inte gick så bra sist vi var på utställning då i Budapest. Det slutade i vart fall bra..1/1CK Jaktkl. BH-3, BIR-Jakt & BIS 2 Jakt Det gick väldigt bra för Ragnar också som blev BIR unghund. Ytterligare en Nado Shiz hund fanns på plats, Qvidditch, och snuvade Hini på certet vilket matten ju inte är så glad för men det är ju roligt för Laila och Lotta. Ja, särskilt tråkigt är det ju med all säkerhet inte för Pia som äger hunden heller. Kritikerna har jag just beslutat för att lägga i hundarnas egna album och finns då att läsa där.  
Ohini och Laila i BIS (jakt) ringen

Torsdag 9 Oktober

Ja, nu är vi hemma igen ganska många erfarenheter rikare. Vi bodde flott hemma hos Erikas släktningar Eva & Willy som upplät sin sköna säng åt oss och själva intog en bäddsoffa i tvrummet. Mottagandet i denna oas i Budapest var överväldigande med god mat, gott vin, god öl och sist men inte minst gott sällskap. Evas pappa bidrog med de ljuvligaste vindruvor jag någonsin smakat från sin egen odling.Att både matten och hussen har gått upp minst 2 kg på den korta vistelsen i Ungern kan helt och hållet tillskrivas Evas matlagning och när vi skulle åka hem igen var lusten stor att kidnappa dessa underbara människor och behålla dom för tid och evighet. En ytterligare lyx vi hade var gångavstånd till utställningsområdet men för att spara den nyfiknes nerver kan vi börja med att tala om att det inte gick vägen för någon av pojkarna. Ohini ansåg domaren vara för det första alldeles för stor och dessutom övertecknad. Hon ville inte att hundarna skulle ha den minsta färgfläck på kroppen. Det är ok...Domaren är enväldig härskare i ringen och kan tycka vad hon vill. Det är något man får acceptera om man vill hålla på med den här sporten. Det är INTE ok att inte ens ta sig tid att titta igenom hunden. Även om man inte tycker om helheten hos en hund har alla hundar någon fördel. Det tycker jag man kan begära att domaren också lyfter fram när man har betalat 800 kronor i avgift. Domaren är där för utställaren och inte vice versa. Som sagt blev Ohinis tid i ringen mycket kortvarig och nu nog om det. Det som försegick runt om i utställningshallen var mycket upprörande. De amerikanska staffarna kritades vita så kritdammet yrde i luften och låg kvar som en kladdig röra på golven.I Airdaleterrierringen sprang ägare runt utanför ringen och gapade och skrek och vi undrade om det var en rasspecial för schäfer vi hamnat på. Att de sprang inne i en annan ring där bedömningen av Parson pågick tog de ingen notis om. När det så påpekades blev vi ombedda att knipa igen. En airedaletik ställdes med limmade öron. Hundar stampades på tassarna för att stå korrekt och andra fick en knytnäve i huvudet för de var för upplivade när de kom ut ur sina burar. En akita var så aggressiv att när den blev avplockad sin munkorg hann attackera och bita i tre hundekipage som passerade innan den gav sig på en annan akita som satt i bur och sedemera åter blev försedd med munkorg. Utanför i regnet på den bara asfalten låg ett par uppbundna Napolitanska Mastiffar med trycksår på armbågar och knän och skakade av kylan. Ett par labradorer var så magra att ryggraden stack upp som en ås under den nybadade och borstade pälsen. När vi kom till utställningen på fredagen ville en dam se i Ohinis pass att han var vaccinerad. Men hon kontrollerade inte att det var rätt hund vi hade med till passet. På lördagen var det bara att passera gå och ingen tog någon notis om att jag försökte visa fram Ike´s papper. Väldigt skrämmande med tanke på att så många hundar från så många olika länder med dokumenterade rabiesfall samlades under samma tak. Vi valde att låta bli att hälsa på några hundar och höll oss så långt det gick på vår kant. Det fanns  också hundar som var mycket välvårdade och älskade av sina ägare vilket vi också såg massor av exempel på. Tyvärr hamnar de minnena i skymundan av den baksida av hundvärlden som på den här tillställningen blev så tydliggjord för oss. Vi hade tänkt att åka till världsutställningen i Slovakien nästa år men vi kommer inte att åka dit. Vi inser att synen på människans bästa vän ter sig för olika ut i den delen av världen.
Husse med hundar framför Mozart i Saltzburg

Måndag 22 September

Även om det inte märks så händer det väldigt mycket i kulisserna just nu. Matten kämpar på i skolarbetet och har fått det tråkiga beskedet efter en artroskopi att knät är i behov av både ett nytt korsband och ett nytt sidoledband. Allt efter en olycka som hände i senvåras då vi var ute på promenad och Bilbo missuppfattade avstånd och hastighet och sprang rätt in i mattens ben. Nu hoppas vi bara att det ska hända så snart som möjligt så hon snart kan vara på språng igen.Idag har det blivit lite nya bilder inlagda i Familjens album och det kändes verkligen på tiden. Hundarna är i stort sett klara för avfärd mot Ungern på torsdag efter att en nära vän lovat att låna ut bilen åt oss så vi kan komma iväg. Tack snälla goa Jonas för det!! Ike ska bara få en rabies spruta imorgon för att vi ska vara på säkra sidan att inte stoppas innan vi ens kommit in i Tyskland. Det går nämligen rykten om att det ute i Europa inte alls räcker med en vaccination vart tredje år. På torsdag sätter vi oss på tåget mot Hässleholm där vi blir upphämtade av Jonas och efter att vi lämnat av honom drar vi vidare mot Malmö. På fredag morgon ska vi till veterinären för avmaskning och sedan bär det av ut i världen. I Ungern möts vi av Erika som flyger ner först på tisdag nästa vecka. Men som ändå kommer vara före oss på plats då matten och husse d.ä även planerar ett besök i Rhendalen, som vi båda älskar så mycket, innan kosan bär mot Rom...Nej, jag menar Budapest. 

Söndag 7 September

Bilen är inte funktionabel och därför fick vi skjuts till för oss sista grytprovet i år. Laila hämtade upp oss 5.50 i går morse för att vi skulle vara ute i god tid. Solens strålar stäckte sig upp över horisonten och för en stund ångrade jag att jag inte tagit med mig solglasögonen men de hade varit helt onödiga visade det sig efter en kort stund. På vägen ner till Vikbolandet började det regna och snart stod det som spön i backen vilket det sedan gjorde precis hela dagen.Vilken tur att jag tog regnstället,turhatten och jaktkängorna av bara farten. Annars hade jag varit lika sur som Lotta innan dagen varit slut. Laila lyckades ragga upp ett paraply men den bedriften gjorde inte Lotta om. Snart var det dags för vägning av de engelska terriersarna som bara var tre till antalet och alltså en minoritet mot tyskterriersarna vars klubb anordnade provet.Ohini hade en matchvikt på 9.1 kg inför dagens rond mot Herr Grävling. Ett medvetet val att deffa inför den stående förträngningen har gett resultat. Lottningen gav oss startnummer 3 i ordningen vilket kändes som en bra siffra och det fanns gott om tid att hämta upp Chefen ur bilen och ta ett snack på upplägget innan han försvann ner i grytgången. Efter att ha kommit ut och kollat att jag faktiskt satt kvar klampade han in igen och gjorde sitt jobb på ett föredömligt sätt och den stående förträngningen visade sig inte skapa några problem för honom längre. Det kändes skönt att den mentala spärren släppt. Gk blev resultatet på dagens anlagsprov sprängare  och det kändes som apporteringsprovet fick gå hur det ville. Camillas Idefix gjorde sedan ett fantastiskt jobb på sitt anlagsprov förliggare och måste vara en dröm för grävlingsjägaren att ha med sig på jakten. Helt enligt boken ansåg domaren. Kvar var nu apporteringsprov för Chefen och Laila och Lottas lille Ragnar.Varken jag eller Ohini hade en susning om vad som nu väntade och fick en snabbgenomgång på hur det skulle gå till. Ohini försvann bort mot den döde grävlingen som låg placerad i en av grytgångarna medan matten fick heja på utifrån. Ohini kom tillbaka och berättade att det låg en död grävling i gången "Nu måste du släppa förbi mig så jag kan ta andra vägen runt" Men matten vände honom bara och skickade tillbaks honom till den döde grävlingen som inte alls var nåt rolig att ha att göra med. Laila som vart med i gamet ett tag trodde inte att Ohini skulle apportera grävlingen eftersom han borde ha gjort det ganska omgående. Men ack så fel hon hade. När Chefen återvände ytterligare en gång utan grävling talade jag om för honom att jag verkligen ville ha den där dödingen och att Laila inte trodde han skulle klara det. Då gick han resolut in och hämtade den åt mig. Resultatet? Ett Gk apporteringsprov. Ragnar har inga problem med dödingar och är nog historiens snabbaste grytapportör. Under stående ovationer apporterade han på 25 sekunder ut den döde. Grattis Lotta till en så god grävlingsapportör.
 Återigen en dag med full pott och regnet kändes inte så jobbigt längre när vi väl satt i bilen på väg hem.
Tack alla som var med och gjorde den här lördagen så fulländad.
Vaddå inte "Klarar"?? Hämta den nu Hini...

Söndag 31 Augusti

Under veckan som gått har vi tränat spår ganska intensivt och resultaten har varit varierande varje gång. Ömsom har Lycka känts som ett säkert kort att starta på prov och ömsom Ohini. Ike blåste upp som en möjlig representant för de tre musketörerna i slutet av den gångna veckan och till slut bestämde jag mig för att starta alla tre. På fredagskvällen krampade det dock till i magen.."Ohinis stamtavla är ju hos veterinären för att de ska fixa hans pass" En isande kyla bet sig fast och gav sig inte förrän jag sett att veterinären hade lördagsöppet och att det skulle finnas gott om tid att hämta den. Sagt och gjort...stamtavlan hämtades på morgonen och sedan for vi förbi och hämtade upp Erika och Kinna som också de skulle ge sig ut i provverksamheten. Målet var Kolsva där mina gamla vänner Jesper och Anna-Lena huserar med sina gammeldanskar. Bilen gick som ett tåg på räls ,även om vi tog en lite längre väg än nödvändigt, hela vägen fram till deras hus där den bestämde sig för att lägga ner verksamheten. Efter att ha puttat upp bilen på gården, svurit en liten stund, omorganiserat alla hundar och attrialjer till annan bil, var vi äntligen på väg till spåren.Lycka fick starta sitt öppenklass spår först eftersom det nu redan hunnit bli 17 h. Mattes nerver som egentligen inte är gjorda för någon som helst övning där det finns inslag av tävling eller bedömning var nu på bristningsgränsen. "Vad f.n. tänkte du på när du anmälde, inte EN, utan TRE hundar till det här" for genom huvudet när Lycka nosade på uppsparket och genast tog sig an spåret. Som hon spårade...hela spåret gick hon som en liten klocka och det fanns överhuvudtaget inga tveksamheter på att hon visste vad hon höll på med. Vad matten höll på med är det ännu ingen som med klarhet vet, men hon var vart fall med till slutet. En etta med Hp hystade hon in den lilla tösen eftersom hon inte bara skötte sig i det blodade spåret med bravur utan heller inte lät sig lockas iväg på den rävansamlingsplats som låg i anslutning till en av vinklarna. Tillbaka till bilen fick Erika förbereda sig för sitt anlagsprov med Kinnis. Att vänta är olidligt och eftersom Anna-Lena som kom tillbaka först höll pokerface var det inte förrän Erikas lysande ansikte dök upp som det blev besked. Hon hade också klarat sitt spår. Nu orkade matten inte vara nervös längre och både Ohinis och Ikes spår gick av bara farten och de båda gossarna klarade sina anlagspår även fast de båda hade lite för bråttom. De fick båda två ringa lite i vinklar och vrår för de hade så bestämd uppfattning om vart spåret borde ta vägen att de ville rusa iväg. Spårvilja och glädje finns, så nu när också de ska ha nattgamla spår kommer de tvingas spåra långsammare och med det kommer också nogrannheten. Efter en fika lämnade vi bilen, som får uppsöka verkstad på måndag, i Jespers och Anna-Lenas vård och fick skjuts hem till egen boning. Ett stort tack för att ni är så goa vänner och för att ni ordnade spår och kom med lugnande kommentarer då de nervsvaga höll på att gå i bitar. Tack mina fina fyrbenta vänner för att ni ställer upp i vått och torrt och även när matten inte är sig själv utan någon helt annan.
En lycklig matte med Hp hunden.

Lördag 16 Augusti

I torsdags var vi förbi hos Laila och fick Ohinis vackra ragg genomgången. Han och Ike är anmälda till Europa utställningen i  Ungern i oktober.Det har varit fullt sjå att ta sig igenom anmälningsproceduren dit och när de så äntligen är klara tycker Ike att det är en bra idé att fälla ur. Och det är väl ok...om han bara hinner krypa i sin nya kostym på en och en halv månad!!! Nå,Ohinis blodprov måste också visa sig innehålla antikroppar mot rabies och det blodprovet tas på måndag. Idag hämtade matten och hela laget med hundar upp Erika och Kinna för att dra iväg till skogs. Alla utom Bilbo fick sig ett spår av varierande slag. Ike och Jim fick varsitt personspår och Jim visade som vanligt var skåpet ska stå. Det känns lite i magen att jag aldrig startat honom inom brukset eftersom han är så spårsäker och faktiskt har mer än en hyfsad lydnad. Ike fick också han ett personspår som han löste med lite tips från coachen. Han behöver lite mer spår metrar i ryggen innan jag kan lita på honom som jag gör på senioren. Ohini, Kinna och Lycka fick sig varsitt blodspår vilka de skötte med heder. Kinna och Ohini behöver ett par spår till innan de kan komma till start men Lilla Lady de Winter ska bara få känna på ett öppenklass spår så är hon färdig att anmälas. Att bada är ett fritidsintresse som alla de fyrbenta delar och det hann de också göra idag, under tiden som vi tvåbenta kastade pinnar och slappade under den av lätta moln klädda himlen. I korta drag en toppendag som gått i hundens tecken. Det tycker vi om sörru!!
Gammalt gott samarbete rostar aldrig!

Söndag 10 Augusti

I tisdags gick färden ner till Vikbolandet igen för att försöka övertyga Ohini om att de tillmälen, som klingade förra gången, nu efter hans framgångar på parson specialen skulle ha dött ut. Det tog en liten stund innan han kommit över det trauma han blev utsatt för då. Han kom igenom både liggande och stående förträngning med lite peppning och han var vid mycket gott mod inför det kommande grytprovet. Husse d.ä gjorde oss sällskap och vistades under veckan som gått i sitt Stockholmshem innan han för en handbollsturnering i Växjö gav sig av i fredags. Ohini ville gärna följa med honom för att se att husse verkligen kom med tåget men det erbjudandet avböjdes vänligt men bestämt. Med facit på tassen anser nu Ohini att husse kanske hade uppskattat ett vakande öga. Då kanske han hade sluppit omvägen över Osby innan han äntligen kom på rätt tåg och i sista minuten nådde sitt resmål. Lördagen närmade sig med stormsteg och tidigt gav vi oss av till Lotta för att göra sällis ner till provet. På vägen plockade vi också upp Camilla och Idefix. När den långa historien gjorts kort kan vi konstatera att alla de tre hundarna som var anmälda klarade sin uppgift. Ragnar och Lotta fick sin karaktär gk liksom Idefix och Camilla. Ohini som är lite äldre klarade förutom sin karaktär också av ett anlagsprov sprängare. Dessutom var han den enda av hundarna som startade anlagsprovet igår som kom när matte ropade. "Det är för att han blir så glad när hans matte ropar" sa Matten stolt till Husse d.ä. Men si det tror inte Hussen..."Det är  nog snarare för han vet vad som vankas om han INTE kommer" säger han...

Söndag 3 Augusti

Shit!! Var tar dagarna vägen?? I torsdags packades bilen full av några av de kartonger som ska med ner till Skåne. Det börjar dra ihop sig om än det ännu dröjer innan vi ska flytta. Sist packades de minsta kvalstrena och Ike in i bilen. Ja, de ska ju med hem till Stockholm igen efter helgen  förståss...Jakten blev till vår största besvikelse helt inställd till följd av att några som var ansvariga helt enkelt inte kunde hålla sams. Trist med tanke på att vi faktiskt var några stycken som tagit semester och tackat nej till andra aktiviteter den här helgen.  Nåväl...helgen har inte varit bortkastad på ngt sätt. Vi har tittat på ett hus som vi nog bestämt oss för att ge ett bud på. Inte riktigt så mycket som de nuvarande ägarna begärt med tanke på att det är en del att göra innan det känns riktigt färdigt. Tomten är stor och passar väl för de fyrbenta vännernas behov av att få springa fritt även då matten och hussen gör annat. Även om D'Artagnan nu anser att den inte är stor nog för både honom OCH de tre Musketörerna. Ett besök ner på hundrastplatsen där Lycka med stor framgång lärde sig att simma har sin tid och leka på de stora gräsytorna har sin. Hon bestämde sig för att Danmark inte var något att sukta efter och kollade vad matten kunde bjuda på för gott när hon ropade istället. Sheriffen satte en Fransk bulldogg och en Bostonterrier på plats och för det är han idag öm och lite naggad i kanten. Någon medömkan från sin familj har han inte vilket något förargar honom. Ike lyckades stjäla scenen och galopperade runt som en unghäst på grönbete med en lika stulen frisbee som den tilltuktade bostonterriern trodde sig rå om. Ja, det vill säga  tills Ohini och Ike delat på den och ingen längre tyckte den var intressant. För att undslippa den hetsiga återvändar trafiken mot Sthlm har vi bestämt oss för att stanna ytterligare en dag i vårt älskade Skåne. Men i morgon kallar förpliktelserna på oss och motorhuven riktas åter mot huvudstaden.

Måndag 28 Juli

En sådan härlig helg vi har haft. Direkt efter jobbet i fredags kastade vi oss i bilen för att ta oss till parsonspecialen i Karlstad. En sväng förbi Erika för att hämta upp henne, Kinna och Anniki innan vi susade vidare ut på motorvägen. Väl framme var vi ganska avslagna och det var också de som anlänt lite tidigare än oss. Lotta, Laila och Camilla, så det blev i stort sett sänggång per omgående. Lördag morgon lovade en dag i strålande...nej förlåt mig, gassande sol och det löftet höll hela dagen igenom. Men vad kunde kastat skugga över en sådan dag?? 

Ohinis kritik:
Good size,strong neck and shoulder,Nice front,Good topline in to rear angulation. Moves with a purpose.
Domare: Martin Baker (Storbritannien)

Nado Shiz´s Ohini  1 Hp Ökl & Bästa hane 2 
Pawtracks Blackpearl 1HP Ukl, BIM unghund, Bästa släthår,Bästa hane 5
Nado Shiz´s Initra-Icoultchina BIR & BIS
Nado Shiz´s Ningza Nishihiko 1HP aktiv,kl, BIM aktivitet.
Emblazy´s Always Be On Target 1HP Vetkl,BIM-Vet
Sporty Rats Anniki : Bästa tik 2 & BIS 3
Nados Shiz´s Kinnawacka: Jkl  4

(Det var tur för mamma Initra att inte Lycka var anmäld för då hade alla tikar fått kliva tillbaka ett steg i placering)

Vårt sällskap hade som ni förstår ALL anledning att fira dagen då den drog ihop sig efter en buffé och ett dopp i Vänern med våra fyrbenta stjärnor. Söndagen fortsatte lördagens envisa stekande av jordskorpan och oss alla som vandrade på den. Dagens terrierrace krävde mängder av vatten och slangen som fanns på utsidan av  Karlstads whippetracing klubbstuga användes flitigt för våra små elitlöpare. Här lyckades NS Initra ta sig in på prispallen på en andra plats under tiden de andra av vårt gäng blev oplacerade.Lycka skall i vart fall ha heder åt att hon vann sitt första heat och enbart pga dålig start ur startboxen i det andra heatet blev utslagen från finalen. Ohini väntade på att få tag i grävlingen och tyckte det var ett märkligt förfarande att först stänga in honom i grytet, för att sedan dra iväg en töntig trasa medans grävlingen lyste med sin frånvaro. Dumheter!!
Helgen tog slut allt för snart och vardagens slit och släp har nu åter tagit livet i besittning. Men snart är det jaktpremiär för i år...och DÅ ska vi vara med.

Laila och "Chefen" i ett gott samarbete

Måndag 21 Juli

Helgen försvann och vi vet inte vart. Lördagen bjöd på ett besök i Ungern fast ändå bara i Södertälje.  En säng fick ett nytt hem och vi sov över hos Erika från lördag till söndag hela gänget. God mat, lite vin och mycket gott sällskap övergick till söndag och ett besök på Ikea. Matten visste nu vilken säng som borde bo här hemma och skred till verket. Tack Erika för en trevlig helg. Idag hämtades den nya sängstommen hem efter jobbet men de nya madrasserna dröjer ännu lite. Lycka finner sig väl tillrätta i den stora flocken och har hunsat till alla rövslickare som kröp fram ur de annars så gentila labradorerna. Till helgen drar vi ner till Karlstad för att delta på Parson specialen och veckan dit känns så oootrooooligt lång. Kallelse till den nya terminen har kommit och just NU känns det INTE lockande att börja pendlandet till Universitet igen. Fast det är ju bara att bita ihop det här sista året antar jag.
Kusin vitamin Lanzo hängde med och visade lite konditionshöjande övningar för den satte och korvige.

Onsdag 16 Juli

Så är sommarens äventyr över för den här gången. I vart fall de tvåbentas egna äventyr. När man lever med så många fyrbenta i sin närhet är var dag ett stort äventyr. Det tog ett par dagar att samla ihop "familjen" men nu är de allihopa på plats igen och matten är mycket nöjd. Alla verkar ha haft det riktigt bra under vår frånvaro. Jag är mycket, mycket tacksam över de goda vänner och syster som ställer upp så helhjärtat när intressena resa/hundliv drar åt varsitt håll och livet skär sig. Vi missade den stora världsutställningen men vill gratulera Laila och Lotta Rantanen ( Kennel NADO SHIZ´s) och Anna-Lena och Jesper Nei ( Kennel NEI´s) för de fina resultaten. GRATTIS!!
Chefen som varit hos Erika (Kennel SPORTY RAT`s) under tiden vi varit borta har fått en litet för stor mage i ivern att få en extra snygg approach på Parson specialen som går av stapeln om en dryg vecka i Karlstad. Han var på grytträning ute på Vikbolandet i går och trots all vilja i världen kom han inte igenom den stående förträngningen. Märkligt nog gick den liggande att passera. Det var illa eftersom ett grytprov är inplanerat inom en ganska snar framtid. Men det är ju Sheriffen vi pratar om så en extra löprunda och ett par dl mindre mat i skålen ett par dagar innan så ska han vara i stort sett fit för fight igen. Bosses familj har övergivit honom och han är numera adopterad av oss. Nå, de kommer åter på måndag men tills dess är han bara vår egen guldklimp. Ett besök hos Ohinibarnen fick valptankarna att snurra men eftersom vi numera också fått tillökning i form av Lycka så tycker Husse d.ä att det får vara nog. Det tycker Ohini också som tycker det börjar bli för trångt i hans mattes knä.Vilket för övrigt inte är på grund av att han är fet....Han är bara lite satt och korvig...

Hallåååå!!! Var är du?? Matte försöker tala "korven" genom stående förträngningen.

Tisdag 3 Juni

Uppsatsen är skriven och inlämnad och har lämnat efter sig en rymd av tomhet. Från att fyllt mattens hjärna dygnet runt i mer än fyra veckor till att vara en bunt A4 papper på bordet som hon ens inte ids ögna igenom. Hjärnan har sagt upp sig och flyttat ner i högra stortån.
I morgon blir åter en hektisk dag men då beroende på logistiska problem  som måste lösas. De Tre Musketörerna och D'Artagnan skall placeras lite varstans inför de tvåbentas välförtjänta semester,hundmat måste inhandlas och skickas med. Rätt favoritfilt med rätt Musketör och Bilbos kanin får inte glömmas. Förmodligen vill han ha med sig sin favorit boll som numera inte längre kan kategoriseras boll eftersom den inte längre är en boll. Bilbo är på ngt märkligt sätt en evig valp och det blir en tankevurpa när någon frågar hur gamla pojkarna är. Han är ju faktiskt den näst äldste och inte alls den yngsta längre. Separationsångest och resfeber avlöser varandra i en evig karusell och saknaden efter pojkarna kommer ligga som en "understhummer" (J, Irving) och mala tills vi kommer hem och får hämta dom igen. Här kommer inte så mycket att hända under de kommade 4-5 veckorna men den som är intresserad kan följa vår resa på www.123minsida.se/Aventyret
Ike vill också ha simäster nu...

Tisdag 27 Maj

En löprunda i värmen tog nästan musten ur gänget som deltog. Jim föreslog ett bad när vi var åter vid bilen men det röstades genast ner av terroristen. Moster var näst intill oberörd av att ha lunkat ett varv och var sugen på ett till. Det röstades ner av Lanzo eftersom han var sur över att varken få springa lös eller dra sin människa i sin fina dragsele. Springa fot kan jag vara utan sa han och tog ett kliv in i bilen. Därmed var det avgjort och inlastning av övriga skedde. Då moster och kusin Lanzo var avsläppta hemma vid sin målarburk, hämtades Ike och Bilbo med vidhängande husse d.y upp och hela armén for till grannstaden för att handla foder på granngården. Ike undrade varför det bara blev en 18 kg säck och funderade sorgset över vad de andra familjemedlemmarna skulle få att äta den närmaste veckan.
Bilbo var vid det här laget i upplösningstillstånd av oro för att den utlovade lekstunden dröjde och vi ilade hem till Erika för att hela bandet skulle få leka en stund med Kinna. Väl i rastgården var det en himla fart den första halvtimmen men snart lugnade åtminstonde musketörerna ner sig. Kinna och Ohini behövde lite mer tid för att bli av med sitt spring i benen. När lekstunden var över hade Ohini lyckats tigga till sig ett hörntandshål  i huvudet av okänd gärningshund.
Ingen ville dock träda fram som vittnen till händelsen och den lille Komissarien hävdar bestämt att det hela är en kompott...eller vad det nu heter...

Fredag 23 Maj

Matten har lämnat de fyrbenta i mosters och husses d.y vård och tagit planet till Malmö. Saknaden är stor men det är ändå bra att hon kan koncentrera sig på den uppsats som i stort sett måste vara färdigproducerad på söndag. De gröna vidderna på hundrastplatsen är ändå ockuperade av större fyrbentingar den här helgen. Det är nämligen final i världscupen i fälttävlan där. Inte för att D'Artagnan kan förstå vad det har med hans upptåg att göra, de får väl hålla undan när han kommer. Ike kan inte heller begripa vad hinder ett hinder skulle kunna göra. Man kan ju lyfta benet mot sådana så det är bara bra.
I tisdags visade Ohini grävlingen i konstgrytet på Vikbolandet var skåpet ska stå. Rappt var han framme och fastnade så förargligt i förträngningen men när han väl slutade tjuta och tänkte efter ett par varv, listade han snabbt ut hur han skulle ta sig igenom den. Sedan for han som ett jehu genom förträngningar och gångar och small i gallret var än grävlingen behagade titta fram. Skallet kunde ingen klaga på och kittelskötaren Patriks kommentar när parveln drogs loss från gallret efter den avslutande kontakten värmde matten.
 "Den där vill man se i naturgryt"

Vi möts igen och DÅ ska du FÅ!!!skrek Ohini ilsket åt Herr Grävling när han bars bort mot bilen....
Hinder är inga hinder

Tisdag 13 Maj

En underbar helg i ett grönskande Malmö. Efterlängtade dunbollar i parkerna och också någon gång mindre lyckat efter en bilväg. Den stora hundrastplatsen bjöd de tvåbenta på en stund i solen och i saltvatten. De fyrbenta hade den stora gräsytan att sträcka ut över tillsammans med många andra fyrbenta Malmöbor. Kriminalkommissarien hade fullt sjå med att hålla reda på var alla pinnar på stranden var och att ingen stal dom från deras rättmätiga ägare, nämligen honom själv. Jim förvandlades från gammal gubbe till unghund och badade hej vilt och var till slut tvungen att bli tillsagd att stanna med de tvåbenta efter ett brutalt våldtäktsförsök på en annan hanhund. Trots att han gjort bort sig inför hela stranden fick han följa med tillbaka för en liten picknick på kvällen. Ike lullade som vanligt på runt oss och låg helst på Husse d.ä´s filt.
Husse d.ä tjatade på Matten att hon skulle smörja in sig så hon inte skulle förvandlas till en kokt kräfta. 
Varför smorde han inte in sig själv när han ändå höll på undrar Ohini..... 

Tisdag 6 Maj

Matte är så nedrans långtråkig säger D'Artagnan. Hon sitter bara vid datorn och skriver och skriver. Oss skiter hon i hetsar han Musketörerna som börjar oroa sig för att middagen kanske är bortglömd. Det är en hemtenta som tar all tid. Även när den inte spenderas vid tangentbordet upptar den hela tankeverksamheten och hundarna smeks i förbigående och frånvarande när de passerar runt fötterna. Däremellan går all koncentration åt till att minnas en "särskilt bra formulering" och hela gänget motas brutalt ut på fällen i hallen. I fredags gick en kombinerad fika och glutta på valpar tur ut till Laila i Södertälje. Det var Husse d.ä enda chans att få se den nya telningen innan det är leverans eftersom en USA resa hägrar under fyra veckor i juni.
När livet blir så stressigt som det just nu är med sista tentan och B-uppsats skrivning innan terminen är slut kommer en del funderingar på om valen som är gjorda under livet verkligen har varit de riktiga. När hundar körs på fällen, Husse d.y får ovett för något han egentligen inte rår för och Husse d.ä blir utfrusen för han tycker att det är dags att rycka upp sig lite granna. Då när tentan är inskickad och huvudet är fullkomligt tömt på energi och tankarna får surra fritt....

Har något väsentligt missats...??

Söndag 26 April

Oj,oj,oj vad tiden går. Här var det länge sedan någon gjorde en "uppis" som min moster skulle sagt. Nåväl det har hänt en del på ganska kort tid och det är som om tiden aldrig räcker till. Ohini har lyckats skaffa två Ck till och Ike har fått veta att han är för svag i sina rörelser. Inget att bry sig om tröstas han med av den övriga familjen medan komissarien tuggar i sig sitt vunna tuggben. Det är det heller inte. Visst är det roligt när det går bra för de fyrbenta, men det gäller att minnas att det ändå ligger ett ganska stort mått subjektivitet i kritik och prisutdelning på utställningar. Ändå är det lätt att glömma det när man just fått veta att den lille parveln är "för lång" och man tittar lite snett för att se var han sticker ut ur sin kropp någonstans. Eller när Ike vid ett tillfälle fick veta att han hade för korta överarmar så matte fick fnatt och undrade om han inte i så fall antingen borde se ut som en dragster eller vifta med sina framtassar i luften, eftersom de, i så fall, rimligen inte borde nå ner till marken.
En annan sak som är rolig med utställningar och även andra hundaktiviteter för den delen,är att man möter sina hundvänner. Vänner som man kanske inte annars har möjlighet att slå sig ner med en stund, dyker upp och klappar på axeln och så kan många timmar försvinna till diverse bubbel om både ditten och datten. Nu dröjer det dock en tid innan vi ger oss ut i ringvärlden igen. Det som nu lockar mest är att få ströva i skog och mark. Spår och en spark i baken på grävlingarna så vi kan börja träna för grytproven. Ja, inte musketörerna då...så mycket vaselin har vi inte säger Hini....
Jim i vårsolen

Onsdag 19 Mars

Vi var och besökte Kinnas bäbisar som nu hunnit bli 4 veckor gamla och matte blev som vanligt kär. Randa är den sötaste karamellen av karameller om man räknar bort Ohini som enligt sig själv är livets bästa av allt.
En diskussion uppkom hemma mellan Husse d.ä, Matte och husse d.y om huruvida d.y kunde känna skillnad på Pepsi och Coca Cola. Sagt och gjort. Ett blindtest upprättades och d.y kunde smaka ut Pepsi Max av de sex deltagande dryckerna. Däremot ansåg han att vanlig Pepsi var Coca Cola och Coca Cola var en Joker i spelet. Med andra ord kan vi lika gärna  fortsättningsvis dricka sockerfri lingondricka här hemma.
En lång och skön promenad fick avsluta Husse d.ä vistelse i sitt Stockholmshem den här gången och Matte och Lillchefen var tidigt uppe med honom för att köra honom till Arlanda. Vi längtar redan efter honom och ibland är 14 dagar en evigheters evighet. Och nu är det åter vinter...
 

Söndag 8 Mars

Bosse är här och visiterar för hans egen matte är i Skåne under helgen. Han har till Ohinis stora förtjusning genomgått en frisering som gett honom en ny kostym. Matte började noppa pälsen som på nosen blivit så lång att den irriterade ögonen. Det hela slutade med att Bosse fick stå modell för mattes första Aussietrimning och vi tackar alla rasklubbens triminingschema som fanns att tillgå på nätet. Ohini tackar också matte för att han nu äntligen kan se skillnad på Bosse och den gamla brassefilten som ligger i soffan.
Att Androla förlorade mot Nordman är en annan sak som Ohini glädjer sig stort åt då han anser att påskkycklingar ska hållas på matbordet och inte sjunga i tv. Annars trillar livet på i stort sett som vanligt och våren är fortfarande här...

Torsdag 21 Februari

I söndags klarade Ike anlagsprovet till Försvarsmaktshund med bravur. Han är verkligen en supergo kille som bjuder på sig själv och hänger på i alla väder. De senaste veckorna har annars präglats av skolarbete, influensa och en hemtentamen som vände upp och ner på livet. I går gick jag på apoteket och hämtade ut tre mediciner som förhoppningsvis ska bota magsåret jag dragits med en tid nu. En ganska rolig kommentar av apotekaren som efter att ha skrivit tre lappar med texten "mot magbesvär" och klistrat på förpackningarna vänder sig mot mig och frågar " Har du problem med magen??" Jag kunde inte låta bli ..." Nej..men jag har jäkligt ont i mitt knä" Han stirrade på mig som jag var ett UFO och jag stirrade tillbaka medan jag la ner pilleraskarna i en påse och gick.Här hemma saknas "Kinnapinna" som nu är hos sin uppfödare och vårdar sina små. Två pojkar och två flickor gömde sig där inne och det var alltså deras små ben som sparkade i mina handflator när jag masserade hennes mage i tv soffan. Det ska bli spännande att få träffa dom så småningom och få möta deras små personligheter. Våren tycks vara i antågande innan vintern ens hunnit börja och för våra fötter och tassar ligger spårskogen.

Söndag 27 Januari

Idag gjorde Ike så fint i från sig på bevakningsträningen och spårade kanon. Att han helst gärna slipper stanna och fjanta med allt detta skit som spårläggaren dräller efter sig och helst så snart som möjligt vill hitta slutet blir en utmaning att ta tag i.
Igår ägnades dagen åt helt andra saker och matte som också är intresserad av dykning gjorde ett fynd men ändå inte. En i princip oanvänd men beg semitorrdräkt inhandlades och hoppet om att kunna dyka inom kort växte. Att prova densamma kändes onödigt då den tidigare innehavaren var endast ngt kortare och med ögonmått mätt skulle den ju passa. Den som någongång krypit i en neoprendräkt vet att det kan medföra en stunds kämpande vilket alltså kändes helt onödigt.
Väl hemma växte rastlösheten och dräkten skulle ändå på någon gång. Lika bra att dra på den så man vet hur den känns tänkte en hågad matte. Sagt och gjort. Av med kläderna utom det mest privata som trosor och bh för att krypa i  undre delen av stället. Bra gick det hela vägen upp till halva låren där det tog tvärstopp. Snopet!! Nåväl,trägen vinner! Neoprenet blir mer lättövertygat när det är blött och således fylldes ett badkar med vatten, en halvklädd dykare och..Just ja...trosor och bh.Väl uppe igen sitter dräkten fastgjuten med gällivarehäng fast utan häng. Nå, den är på vart fall. Nu till överdelen.I med den ena armen halvägs innan det tar tvärstopp där också och hur lösa problemet enklast? Så klart stoppar en klok i  den motsvarande armen för att få kraft att pressa på med. Nu ringer telefonen! En upptäckt görs...matten sitter fast! Halvägs i eller ur dykdräkten beroende på om man är optimist eller pessimist! Tony Irwing skulle gett en tia för den dans som sedan följde. Efter mycket om och en mycket  nedblaskad lägenhet lyckas den ena armen fly ur neoprenets sugande grepp och får möjlighet att befria resten av den numer av svett dyngsura kroppen. Telefonen hade vid det laget slutat att ringa så om du som ringde ser det här får du gärna ringa igen så ska jag försöka svara. Om ngn är intresserad av ett fynd så finns en semitorrdräkt till salu....

Lördag 19 Januari

En vecka att skriva och färdigställa en uppsats kräver arbetsro. En enorm packning, två hundar och en tentatrött matte skulle därför ge sig iväg för att ta tåget till Malmö. Husse JR hjälpte hela ekipaget ner i bilen med en bekymrad min.
 - Mammis...hur ska du få med dig allt det här på tåget? Var hans stilla undran.
Men optimist som man är fräste jag stressat att det ska nog ordna sig. Vilket det också gjorde. 
När tåget anlände perrongen skuttade två resvana hundar ombord före en överlastad matte bara för att upptäcka att det redan fanns en antagonist ombord på tåget. Matte fastande någonstans bakom med sin packning och kunde inte komma varken framåt eller bakåt. Hundarna stretade in i vagnen och packningen ut ur vagnen och i mitten fanns en matte på gränsen till ett nervöst sammanbrott.
En hjälpsam medresenär puttade på bakifrån och pladask hamnade matten på golvet och började den långa färden mot tilldelad sittplats.Väskremmar fastnade i toaletthandtaget  på vägen och en liten pojkes hemligheter var så att säga inte längre hemliga. Ike och Hini fortsatte sin sin strävan mot den nyfunne antagonisten och enbart som genom ett under landade vi så småningom på vår plats. Ilskna blickar omringade oss och Ike skämdes djupt å sin ledsagares vägnar medan Hini, som vanligt ,gav blanka den i vilket.
Husse d.ä mötte upp på Malmö centralstation och vår sorti skedde med åtminstonde en del av värdigheten i behåll och vi låtsades inte se konduktörens stora och menande flin.
En stor tomhet äntrar efter att man haft så mycket att göra, att slutet inte kunna skönjas ovan horisonten sedan i början på November och allt som ska göras plötsligt är gjort.Idag gick vi en lång skön promenad och stannade länge nere på stora hundrastplatsen så gossarna fick rasa av sig lite spring i benen som samlats under veckan som gått. I morgon går resan åter mot Stockholm och nya måsten.

2008

Tisdag 25 December

Julmagar fövandlas till kulmagar alldeles för snabbt och en långpromenad kändes som en bra början till en lösning på problemet. Bosse är här under tiden som hans familj flytt fältet till en plats på sydligare breddgrader. Det var med andra ord en ganska hundstark styrka som lastades i bilen med destination skogen på eftermiddagen idag. Först tog vi en tur ner till macken för att fylla tanken och köra bilen genom en tvätt. Alla såg väldigt förväntansfulla ut då vattnet började spola av bilen. I varje fall labradorerna såg fram emot en lekstund i allt det härliga vattnet. Ohini bjöd upp borstarna till en dans som dom till hans stora besvikelse tackade nej till. Besvikelsen över att vattenleken uteblev la sig då Bilbo kände igen vägen ut till skogen och högljutt förklarade för de andra vart vi var på väg. De stämde allihopa upp i den glada sången som bara hörs då man kör på en krokig landsväg och de pälsklädda vännerna har mycket spring i benen. Väl framme välkomnade de vida fälten och den stora skogen ett glatt gäng som genast gav sig iväg under stort tumult. Jim är självutnämd kontrollant på våra promenader och han rusar genast iväg och ger den odåga en upptuktning, som inte omedelbart infinner sig på kontoret då mamma kallar. Kinna som tydligen inte tycker om doften av det hundschampo hon nyligen badats i ,valde en egen parfym ur skogens stora sortiment. Till hennes förvåning uppskattas inte pälsvårdsprodukter med vildsvinsbajsinslag av oss tvåbenta och hon fick snällt finna sig i att bli "omparfyrmerad" när hon väl var hemma igen.Efter kvällsmålet ligger nu en nöjd hög med hundar på golvet och själv funderar jag på om det inte kan få plats en liten skinkmacka mellan köttbullarna och rödbetsalladen.
Vi kan ju alltid ta en långpromenad i morgon igen.

Lördag 22 December

Hur kommer de sig att man varenda år tillåter sig att falla i stressfällan? Sista dagarna ska man hitta julklappar åt alla och helst ska det också vara en klapp med en tanke bakom.Det går inte an med vad skit som helst!! Så alltså ger man sig ut i myllret av människor som också de letar efter den perfekta julklappen ggr x i antal. Väl ute är det den hårdaste naturlagen av de alla som gäller, "The survival of the fittest" och som vanligt svär man den årligen återkommande eden. "Nästa år då jävl..."
Det slutade som vanligt med att vi rusade mellan alla hyllor i alla butiker i ett ångestfull gatlopp och så småningom var vi klara med det viktigaste. Något som liknar gran står och vajar betänkligt i vardagsrummets ena hörn och lillkatten tindrar lömskt med ögonen i ljusslingans sken samtidigt som man själv sköljer ner en Losec med ett glas vatten.
Vi drog hem till Laila,smakade på hennes goda julskinka och bubblade bort någon timme med hundsnack och annat som kändes angeläget att avhandlas. Den snygga tiken som doftat så gott under ett par veckor här hemma har förvandlats från skönhet till odjur, i vart fall tycker Musketörerna och D'Artagnan det. Sälv tycker jag bättre om henne nu när hon själv förstår att försvara sin heder.

Måndag 17 December

Igår trimmades all öveflödig päls utom skägg och benhår bort på den lille Kommissarien och han är nu alldeles slät. Lite sur tycks han vara för det är,enligt honom, inte min sak att fingra på hans frisyr. Men vad gör väl det? Han ska ju odla ny kostym inför vårens utställningar.Själv tycker jag att det blev väldigt lyckat.
Vi har nu en höglöpande tik hemma och alla pojkarna är väldigt spända på att få veta vems hon egentligen är. Så besvikna de ska bli när hon åker iväg och träffar en helt annan Gentleman i morgon. I vart fall gruffas det lite här och där. Bilbo och Hini drabbade samman på promenaden då Bilbo, på inkallning, kom rusande i full fart mot vad Hini uppfattar som "sin" matte.
Det kan inte accepteras och det blev den lille parveln snart varse då "hans" matte tog HONOM till upptuktning och förmaning.
Snart la sig uppståndelsen och fältet blev ånyo objekt för sorkletning och diverse andra hundsysslor som jag inte lägger mig i.

Lördag 15 december 2007

Åh fy som man ångrar att man någonsin började med dessa hundaktiviteter, när klockan ringer 06.00 på en lördagsmorgon och täcket ropar efter en när man lämnar dess värme. Sent om sider hittades allt som skulle packas med och så kom vi för en gångs skull iväg i god tid. Det var tur för innan vi hittat en parkering och kommit på plats i kön till veterinärkontrollen var där redan hundratalet före oss. En timme innan bedömningarna började var vi så på plats och det var verkligen lugnet före stormen. Hini skulle vara i ring C56 och Ike i B16 och de hade nummer 5 respektive 8 i ringen. Det blev till att fara som en tätting mellan de olika salarna för att se till att handlers och hund hade det de skulle och behövde. Som tur var blev det så fiffigt att jag hann se båda hundarnas bedömning. När Ohinis klass var klar hade han sitt första Ck och en tårögd och lycklig matte. Snabbt ner för att se hur det gick för min andra pärla och där väntade samma resultat. Ike fick sitt andra Ck och en tårögd och lycklig matte. Dagen slutade med att båda hundarna kunde stoltsera med att vara Bästa Hane Reserv. Tack Moa och Laila för att ni visade mina pärlor från deras bästa sida.

Ike:
Very nice type, lovely head, Good coupled deep chested, Strong hind quarters. would like just a little more on the leg. Ökl 1/2 Ck Bästa hane reserv
(Anne Lavelle)

Hini:
Ganska stor och kraftig hane, korrekta proportioner. Bra huvud. Skulle använda sina öron mer. Välvinklad fram och bak, mycket bra svans, korrekt temperament, goda rörelser.
Ukl 1/1 Ck Bästa hane reserv
(Harri Lehkonen)

Fredag 14 dec 2007

Hur kommer det sig att man alltid har full koll på var stamtavlor, vaccinationsintyg, utställningskoppel , effileringsax, borstar, etc ligger utom kvällen före ett jaktprov, bruksprov eller som nu en utställning? Jims och Bilbos papper ligger ju naturligtvis precis där de ska vara. De ska ju inte med i morgon. Och VAR är nummerlapparna? Jag VET att jag läste på dom så sent som igår. Hundarna trippar efter mig som en följetong genom hemmet i jakten på de förlagda prylarna. De tycks tro att det är någon ny och spännande lek som "mamma" hittat på. Labbarna undrar om det kan vara upprinnelsen till utdelning i matskålarna, medans Lillchefen försöker klura ut om det här är ett nytt sätt för mig att ta mig ut ur lägenheten utan honom.
Vilket iofs brukar vara näst intill en omöjlighet och de gånger som han faktiskt inte SKA med brukar jag motioneras i trapphuset en stund, för att försöka få tag i en motvillig liten terrier, som har betydligt högre hastighet både uppför och nerför avsatserna.
Nåväl, natten är ännu ung och någonstans här hemma finns allt jag söker. Det gäller bara att lista ut var.

Tisdag 11 December 2007

Vi är åter i Stockholm och som vanligt saknar jag Malmö intensivt. Det är ett lugn som finns där och som jag inte kan hitta här. Hundarna mår som prinsar när de får rusa lösa på den stora hundrastplatsen som finns där. Ohini lyckas alltid dra igång en alllek som ingen hund kan motstå att ge sig in i med hjärta och lust. Ike och Jim är inte så intresserade av de andra och lufsar helst oss människor i hasorna medans Bilbo försöker slå rekord i flest nosade rumpor.
I dag var jag och Nini hos Laila ( Ninis uppfödare) och fixade frissan inför helgens utställning.Som vanligt blev han väldigt stilig och vi är så glada över en så engagerad och trevlig uppfödare. Ike behöver inte frissas till utan dammas bara av strax innan sin entré.

Nä..jag sitter hellre här....

Onsdag 6 December 2007

Jag är i Malmö och försöker hitta lite ro. Kommisarien och Ike är med mig,övriga fyrbenta är hemma med "lillhusse". Han är inte så liten längre men jag hittar inget bättre ord när nu familjen har två hussar.
Hini är grinig och muttrar mest hela tiden över mest allting och Ike tycker att han är väldigt trälig och det gör väl jag också egentligen. Jag förstår honom dock då det inte blivit så mycket hunderi den här dagen eftersom jag är snorig,trött och allmänt låg. Kanske blir det en promenad ner till hundrastplatsen lite senare så pojkarna får röja av sig lite.
Missförstånd och förhastade slutsatser har retts ut och en gammal vän är återfunnen. Skönt! För jag har verkligen saknat henne.
En annan nära och kär har det verkligen jobbigt just nu och vi som är omkring kan inte mycket göra mer än bara finnas till och stötta där vi kommer åt.

2007

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

21.12 | 22:42
Hem har mottagit 7
10.09 | 00:15
Till salu har mottagit 5
10.01 | 19:52
Birkas album har mottagit 1
Du gillar den här sidan